Beppu

Varma källor bildas när vulkaniskaktivitet leder till underjordiska utsläpp av magma. Vilket får vattnet i marken att koka, som i sin tur skapar det enorma tryck som pressar upp vattnet till ytan. Det sägs ta omkring 30 år innan regnvatten tillslut finner sin väg till en varm källa, en resa där vattnets berikas av diverse mineraler. Varma källor finns över hela Japan, men ingenstans ligger de så tätt som i den lilla staden Beppu. Om man ser ut över Beppu ser man att hela staden ryker. Här bolmar vattenångan upp inte enbart från stadens bad, utan även ur gatubrunnar och rör som här och där sticker upp ur gatan. Det hela är mycket effektfullt men är också något som vi fann gav stora delar av staden en lätt ägglukt. Bland Beppus många källor finns åtta som är mycket speciella, här sägs vattnet bubbla upp från självaste helvetet. Dessa naturliga undervärk där vattentemperaturen antingen är så hög att källorna kokar eller blandningen av mineraler så speciell att källorna antar märkliga färger, har läge setts som viktiga religösa destinationer. I Shintoismen ses extraordinära naturfenomen som ett bevis på det övernaturliga och genom att bevittna naturens under är det möjligt att se in i andevärlden. I mitten av en av de kokande källorna är ett tjockt rep knutet runt en stor stenbumling. Detta för att uppmärksamma att en gud bor i källan, eller rättare sagt, för att visa att källan är den värdsliga formen av en gud. I närheten av samtliga helvetten finns små tempel, dessa drar dock till sig enbart ett fåtal besökare. Mer populära är Beppus utklädda demoner, uppfödda krokodiler och flodhästar samt de botaniska trädgårdar och akvarium som är byggda i samband med helveteskällorna. Beppu är nämligen inte bara en religös destination utan även en stor nöjespark. Denna transformation av den lilla staden leddes i början av 1900-talet av entreprenören Kumahachi Aburaya, även känd som “Shiny Uncle”. Efter att förlorat sin förmögenhet genom att spekulera på rismarknaden, bestämde han sig för att förvandla Beppu till en av japans främsta turistdestinationer. Intressant nog tycks nöjesparkens utveckling ha totalt stannat upp någon gång på 70-talet. Jag fann den här kombinationen av naturliga underverk, religon och Disneyland cirka 1970 helt fantastisk. Stadens restauranger och krogar hade alla kvar sin gamla inredning kvar, inklusive nostalgiska reklamaffischer och gamla radioapparater. Alla större byggnader tycktes alla ha sina egna jinglar som spelades upp ur knastriga högtalare och gatorna var fyllda med minnesmärken som informerade om saker som japans första bil eller en man som tydligen var känd för sina enorma händer.

Det är lätt att tro att Beppus källors koppling till helvetet och stadens alla utklädda demoner på något sätt är inspirerad av kristendomen, men tron på ett helvete där syndare bestraffas för sina moraliskt brister är inte unikt för kristendomen. Detta är en föreställning som återfinns i ett flertal av världens religioner. I japan finns det en bild av helvetet eller "Jigoku" som ganska bra stämmer överens med den kristna bilden av helvetets plågor. Den japanska helvetesuppfattningen kommer från budismen, där man kan återfödas i helvetet om man ackumulerar tillräckligt mycket dålig karma. Likt hur Dante delade upp helvetet i nio cirklar finns det i den buddistiska kosmologin åtta helveten. Jämfört med den bestraffning som utlovas i Jigoku ter sig dock Dantes helvete som en barnlek. Ta tillexempel helvetets andra cirkel, där lösaktiga individer som inte kan kontrollera sin lust hamnar. I den Gudomliga Komedin beskrivs denna cirkel som en plats där själarna blåser fram och tillbaka i ändlösa stormar, likt hur deras lust fört dem från en säng till en annan. Motsvarande synd kvalificerar dig i istället till det buddistiska helvetet Jounetsu Jigoku, det brinnande helvetet. Där själarna spetsas på glödande spett och får sina magar fyllda med flytande järn. Tillskillnad från de stackars kristna själarna som är fast i blåsvädret för alltid, så släpps själarna från Jounetsu Jigoku efter “bara” 4000 år. Men det finns en hake, varje dag i detta helvete är 400 år lång, så den effektiva tiden i helvetet blir 852 biljoner år. En konstruktion så diabolisk att jag föreställer mig den måste tänkts ut av en väldigt avundsjuk celibat munk. Jag funderade på i vilken av Beppus helveteskällor som vattnet från detta brinnande buddistiska helvete återfinns. Kanske Umi Jigoku, sjö helvetet, där vatten inte bara var 200 meter djupt utan även 98 grader varmt och har en vacker havsblå färg.

Det värsta Dante har att erbjuda är den sista av helvetets nio cirklar. Där återfinns de själar som i livet gjort sig skyldiga till förräderi, fastfrusna i en frusen sjö och Judas, Brutus och Cassius tuggas på av Satan själv. Jämför detta med Mugen Jigoku, den värsta av helveten, där själarna är så hungriga och törstiga att de river sönder sig själva och dricker sitt eget blod. Ett helvete så hemskt att det sägs att en fullständig beskrivning skulle få både författare och läsare att avlida. Då buddismen är en barmhärtig religion släpps själarna tillslut fria även från Mugen Jigoku. Dessa själar måste dock uthärda ett “antarakalpa” i helvetet. Ett mått från buddistisk kosmologi som man får om man tar tiden från universums födelse till universums återfödelse och delar med 80. Om vattnet från detta värsta av helveten hade flödat ut till någon av Beppus helveteskällor så föreställer jag mig att det måste vara till Chinoike Jigoku, blodkällans helvete, där vattnet både är rykande hett och blodrött.