Skopje III

Jag började ångra mitt val av hotell när jag upptäckte att de även hyrde ut rum på timbasis. Något som brukar förknippas med en skum klientel. Det visade sig dock vara ett mycket trevligt litet hotell, med bra läge precis bredvid de gamla turkiska kvarten. Husen här hade en tydlig orientalisk karaktär och det kändes som att vara i mellanöstern. De turkiska kvarteren var numera inte främst bebodda av turkar, utan deras muslimska bröder albanerna. Tillskillnad från andra delar av Skopje där de patriotiska makedonierna hängde makedonska flaggor överallt, så fanns inte här en enda flagga. I alla fall inte med den makedonska solen på. Man kunde man dock se en och annan albansk flagga och både tröjor och kylskåpsmagneter med den tvåhövdade albanska örnen var till salu. Det var trotts detta ingen brist på makedonier som besökte kvarterets barer och caféer. Detta ska ses som någonting väldigt positivt, då bara var ett fåtal år sedan som alla slaver höll sig borta från de här kvarteren. Det har tagit tid för de våldsamma känslorna som det makedonska inbördeskrig hade väckt att svalna. 2001 hade albanska separatister attackera makedonsk militär och polis i landets nordvästra del, vilket var startskottet för ett mindre inbördeskrig. Den makedonska militären svarade med en storskalig offensiv mot rebellerna och ett tag såg det ut som om balkan åter igen skulle explodera. Den makedonska konflikten kan ses som bieffekt av kriget i Kosovo. Makedonien hade under Kosovokriget tagit emot hundratusentals albanska flyktingar. Med kosovoalbanernas kom vapen och erfarna krigare, tillsammas med idéer om ett Storalbanien. Ett Storalbanien som skulle innefatta inte bara Kosovo utan även västra Makedonien. Detta taget tillsammans med den diskriminering som de makedonska albanerna upplevde i Makedonien ledde till inbördeskrig. Lyckligtvis nåddes snabbt en diplomatisk kompromiss. Makedonien var ovilligt att lämna ifrån sig territorium, men deras erbjudande om utökade minoritetsrättigheter och kvoterade jobb för albanerna, räckte för att få separatistens att lägga ner sina vapen.

I de gamla kvarteren satte jag mig på ett café och beställde en kopp te och några bitar baklava. Det te jag serverades var tillrett på turkiskt vis, det vill säga med mer socker än vatten. Från min sittplats kunde jag tydligt se det 76 meter höga Millenium Korset, uppe på Vodnoberget vid sidan av Skopje. Korset sattes upp ett år efter inbördeskriget och ses av många som en markering mot Makedoniens albaner, byggt för att visa de muslimska albanerna vem landet egentligen tillhör. Här Balkan där religon är så tätt kopplat till etnisk tillhörighet och nationalism känns den tolkningen fullt möjlig. Mina tankar gick naturligt till den nya ortodoxa kyrkan som bosnienserberna håller på att bygga bredvid massgraven i Srebrenica, menad att förmedla ett liknande budskap. När jag tog fram min plånbok för att betala för min baklava, kom en liten zigenarpojke fram för att tigga pengar. Detta fick servitrisen att komma utspringande från caféet i full fart, skrikandes med en meny i högsta hugg, som jag först trodde att hon skulle drämma till pojken med. Han sprang dock därifrån i full fart innan den upprörda servitrisen hann fram. Caféets gäster stod tydligen under personalens beskydd och inga tiggare tilläts komma nära. När Rebecca West besökte Skopje mellan de två världskrigen var hon fascinerad av stadens zigenare, som hon fann så vackra att de kunde vara "natives of fairyland", de beskrivs då som de renligaste och ärligaste av sitt släkte. Tydligen kallade krutzigenare, då de tidigare hjälpte turkarna att framställa svarkrut. Idag likt hundra år sedan när Rebecca West kom hit, har zigenare en egen stadsdel här i Skopje och efter steg tagits mot ökat självstyre för minoriteter, nu även sin egen borgmästare.

Det var en kyrka här i de turkiska kvarteren som jag speciellt fastnade för. En gammal ortodox kyrka från 1500-talet, byggd tre meter under marken. Detta efter en kompromiss med stadens turkiska härskare, som allmänt motsatte sig byggandet av nya kyrkor. Det kan dock hävdas att den lilla kyrkans källarlika förhållanden bidrar till den mystik som ortodoxa kyrkor ofta eftersträvar. Inuti återfinns de mest fantastiska träsniderierna jag någonsin sett. I trä avbildas en mängd motiv, både från det nya och gamla testamentet. En intressant detalj är att hebreerna* avbildas i typiska slaviska folkdräkter, medan romarna avbildas som turkiska soldater. Ett konstnärligt beslut som både måste ha gett församlingen en bild av det bibliska Judea de kunde relatera till, samtidigt som det är en inte speciellt väl dold kritik av det turkiska styret. Det är lätt att förstå varför turkarna inte ville ha fler  kristna kyrkor byggda i Skopje.

Jag åt min lunch på ett snabbmatshak som gick under namnet Surf'N'Fries och sålde diverse friterade onyttigheter. Deras ena vägg var dekorerad med bild av en smal attraktiv kvinna som åt restaurangens pommes frites och en avundsjuk kraftigt överviktig man som tittade på. Jag var något osäker på budskapet där men var mer intresserad av en annan illustration. En karta över Makedoniens närområde som hade alla länder där Surf'N'Fries fanns etablerat rödmarkerade. Det var inte snabbmatskedjans internationella framgångar som fångade mitt intresse, utan hur restaurangens vägg så väl visade på Makedoniens utsatta geografiska position. Omgivet av vad som makedonierna kallar de fyra vargarna. I norr har vi Serbien, som historiskt har sett Makedonien som Sydserbien och sig själva som sydslavernas naturliga ledare. Makedonien var den enda delen av Jugoslavien som lyckade lämna federationen utan ett krig med Serbien. Men så sent som på 90-talet kom Milosovich med ett erbjudande till Grekland om att stycka upp republiken mellan de två länderna. Milosovichs etniska rensning i Kosovo, som avsiktligt pressade kosovoalbanerna mot den makedonska gränsen, ses även av många som en operation som hade som mål, inte enbart att skapa ett serbiska Kosovo utan även trigga ett inbördeskrig i Makedonien. Ett inbördeskrig där Serbien kunde ta den slaviska sidan och som Milosevic hoppades skulle leda till Makedoniens återförening med det Serbien ledda Jugoslavien. Till väster ligger Albanien, där drömmen om ett Storalbanien fortfarande lever kvar. Makedoniens befolkning består i dagsläget av en fjärdedel albaner och detta är en procentsats som snabbt växer, givet det höga barnafödandet blandad albaner. En grupp vars lojalitet till den Makedonska nationen är högst tvivelaktig, det Makedonska inbördeskriget var ett tydligt bevis för detts. Till öster har vi Bulgarien som alltid har sett Makedonien som en naturlig del av Bulgarien. Deras val av den lilla staden Sofia som huvudstad, var till och med motiverat av önskan att ha en huvudstad nära Makedonien. Landet var det första som erkände det självständiga Makedonien, även om Bulgarien fortfarande hävdar att Macedonerna är bulgarer och makedonska är en bulgarisk dialekt. Taktiken verkar dock vara att locka Makedonien till sig genom bra relationer snarare än eröving. Det var Bulgarien som satte stopp för Milosevic planer att stycka upp Makedonien och landet har tagit på sig rollen som Makedoniens beskyddare. Om Makedonien förr eller senare kommer splittras i en albanska republik och en slavisk, skulle inte mycket vara kvar av lilla Makedonien och någon typ av federation med Bulgarien bli ett seriöst alternativ. Sen till söder har vi Grekland vars namndispyt med Makedonien är välkänd. Stora delar av det Makedonska ledarskapet består av Makedonska flyktingar från Grekland, som lämnade landet efter kommunisterna förlorade i det grekiska inbördeskriget. Grekland själv vägrar erkänna att det bor macedomer i Grekland, de som inte drevs ut efter inbördeskriget kallas officiellt för slavtaland greker. Grekland som EU och NATO medlem hålls tillbaka av sina västerländska allierade, som har lite förståelse för Greklands dispyt med Makedonien. I dagsläget är Grekland i en direkt beroendeställning till sina europeiska långivare, vilket gör en upptrappning av konflikten med Makedonien osannolik. Den djupa grekiska lågkonjunkturen har dock lett till en ökad nationalism och extremism i landet, något som på sikt inte bådar gott för Makedonien.