Rijeka (Fiume)

Jag kom till Reijeka (tidigare Fiume) med buss och möttes av en smutsig hamnstad med stark centraleuropeisk karaktär. Tillskillnad från Pula som var en mer typisk semesterstad som så många andra småstäder vid Medelhavet, så var Rijeka istället en sliten industristad som tydligt hade passerat sin storhetstid. Arbetslösheten i Kroatien ligger på 20 procent och jag fick känslan av att den var mycket högre än så här i Rijeka. Jag kanske här ger intrycket av att jag inte tyckte så mycket om Rijeka men det var precis tvärt om, jag blev helt förälskad i staden. Överallt fanns det fantastiska, om väldigt slitna nyrenässans byggnader som gav mig känslan av att jag var i Tyskland eller kanske Ungern, det gick i alla fall inte att missa att det här hade varit en viktig stad i det Habsburgska kejsardömet. Jag checkade in in på mitt hotell, Hotel Continental. Det äldsta hotellet i Rijeka, byggt på slutet av 1800-talet för att serva den habsburgska eliten. Kommunismen var dock helt otrolig när det kom till att förstöra fina hotell och Hotel Continental har ännu inte repat sig. Trots omfattande renoveringar och den mest fantastiska fasaden av något hotel jag har besökt är Hotel Continental fortfarande bara klassat som ett tvåstjärnigt hotell. Även personalen hade tydliga problem att anpassa sig till det nya post-kommunistiska Kroatien. Det tog damen i receptionen en halvtimma att mata in min information i datorn och morgonen därpå när jag kom ner för att äta frukost fanns det ingenstans att sitta. Det var inte så att det var fullsatt, det var bara jag och några tyskar där. Problemet var att ingen hade plockat undan efter de mer morgonpigga frukostgästerna. Varför är väldigt svårt att förstå när det var mer personal än frukostgäster. Jag fick glatt städa undan själv, inte för jag hade något emot detta, det gav mig chansen att känna på hur det hade varit att besöka Jugoslavien på kommunisttiden. Efter frukosten gav jag mig ut för att se mer av Rijekas sönderrostande industribyggnader och vackra 1800-talshus.

Rijeka eller Fiume som det då hette, har äran att vara världens första fasciststat, även om det hela bara varade i 16 månader. Här i Rijeka för nästan exakt 95 år sedan kom den italienska nationalpoeten och fascisten Gabriele d'Annunzio intågande med sin arme av myterister från den italienska militären. De hade kommit för att annektera Fiume till det italienska kungariket, vare sig den italienska regeringen ville det eller inte. Här utnämnde d'Annunzio sig till diktator och gav sig själv titeln Duce, samma titel som Mussolini senare skulle ta när hans svartskjortor tog makten i Italien. Mussolini kallade ofta d'Annunzio för fascismens Johannes Döparen, i en liknelse där han själv så klart var Jesus, för det var här i Fiume som fascismen skulle ta form för att sedan återexporteras till Italien. I Fiume menade d'Annunzio att bygga ett idealsamhälle som skulle stå som förebild för resten av Europa, hit vallfärdade socialister, anarkister och syndikalister från hela världen för att vara en del av hans utopiprojekt. I det progressiva Fiume de skapade hade kvinnor samma politiska rättigheter som män, homosexualitet accepterades och alla flyktingar välkomnades. Men Fiume var också en stad där gatorna patrullerades av män i svarta uniformer som gjorde den romerska hälsningen (vad vi idag kallar Hitlerhälsning), ständiga militärparader av en nära religiös karaktär hölls, ungdom och virilitet dyrkades och krig hyllades som en renande kraft. Det första världskriget hade splittrat de italienska socialisterna i två läger, en internationalistisk gruppering som motsatte sig kriget och en gruppering som omfamnade den italienska nationalismen, i den senare gruppen fanns en ung Benito Mussolini. Det var dessa nationalistiska socialister som efter kriget kom att stödja den italienska irredentismen, rörelsen som ville göra Dalmatien till en del av Italien. I Fiume under d'Annunzio fick de chansen att agera för just detta, samtidigt som deras revolutionära ideologi kunde testas i praktiken. Vad som växte fram i Fiume var världens första fasciststat. D'Annunzios utopi varade bara i ett och ett halvt år, varefter den italienska flottan gick till attack mot Fiume. Dess korporativistiska ekonomiska system och dess svarta uniformer var dock allt annat än bortglömda, ett år senare bildade Mussolini det italienska fascistpartiet och snart hade han tagit makten i Italien. Fiumes politiska och ekonomiska system, minus några av dess mer toleranta aspekter, infördes i Italien, därefter i Tyskland och till och med här i Kroatien under den fascistiska Ustaša-regimen.

Under d'Annunzio var Fiume känt som staden med flest prostituerade per capita i världen, lite som dåtidens Las Vegas. Det var fyrverkerier varje kväll och enligt en historiker hade alla respektabla män i Fiume alltid en guldbehållare med kokain med sig. Lite längre tillbaka i historien var Rijeka dock en betydligt mer gudsfruktande stad och var en en av Europas främsta vallfärdspunkter. När jag året innan besökte Nasaret i norra Israel, så besökte jag platsen där ängeln Gabriel impregnerade Jungfru Maria, eller hur det hela nu gick till. Själva huset där den obefläckade befruktelsen ägde rum, ofta kallat det heliga huset eller Nasarets heliga hus, försvann dock från Nasaret någon gång på 1200-talet. Enligt legenden ska Guds änglar burit iväg på huset, på nått sätt så dök huset i alla fall helt magiskt upp här utanför Rijeka år 1291. Det stod här i tre år innan huset igen mystiskt försvann, för att slutligen dyka upp i Loreto Italien där det står idag. Jag passade på att besöka platsen där det heliga huset stod under sitt besök i Rijeka och som fortfarande anses vara väldigt helig. Rijekaborna verkar dela den asiatiska uppfattningen att någonting är extra heligt om man måste ta sig upp för en väldig massa trappor för att ta sig dit. Då lång trappa slingrar sig hela vägen från Rijeka upp till den lilla byn Trsat, där en kyrka är byggd över platsen där det heliga huset stod. Om man inte känner till historien om det heliga huset är det lätt att tro att kyrkan inte alls tillägnad Jungfru Maria utan istället den nyligen helgonförklarade påven Johannes Paulus II. Han besökte kyrkan som en pilgrim kort innan hans död och en enorm banderoll med hans bild har sedan dess täckt kyrkans fasad. En stor bronsskulptur av allas favorit påve återfinns numera även utanför kyrkans ingång.