Zadar (Zara)

Zadar är en vacker medeltida stad på den dalmatiska kusten. Dess trånga snirklande gator och gränder ger staden känslan av att vara en enda stor labyrint. Om jag inte hade haft GPS på min telefon hade jag aldrig hittat mitt hotell, som låg på en bakgård vars ingång var allt för lätt att missa. Bland de gamla medeltida byggnaderna ligger här och där gråa kommunistbyggnader inklämda, som tyvärr förstör lite av stadens charm. Samtidigt som de är bevis på att staden fortfarande är levande och inte enbart ett museum för turister att besöka. Längs Zadars strandpromenad återfinns två moderna sevärdheter, både skapade av den lokala arkitekten Nikola Bašic. Den första är en Havsorgel som är inbyggd i strandpromenaden och som omvandlar vågornas rörelser till något som kan liknas med valsång. Den andra är en stor rund solcell som ligger mitt på strandpromenaden. På dagarna laddas den upp med solenergi för att på natten lysa upp i diverse färger. Tillsammans ger de en något psykedelisk effekt.

Under mellankrigstiden hörde Zadar, som då fortfarande gick under det betydligt vackrare namnet Zara till Italien. Detta trotts att staden låg långt söder om italienska Istrien. Men Zaras befolkning var på den tiden till största del italiensk, så efter första världskriget tilldelades Italien staden. Detta är möjligen förklaringen till att all pizza jag åt i Zadar var delikat. Jag var främst intresserad av Zadar för rollen staden spelade i det fjärde korståget, vilket alltid har varit mitt favoritkorståg, om man får säga att man har ett sådant. Under 1200-talets början tillhörde Zara också Italien, eller rättare sagt Venedigs handelsimperium. Staden hade dock gjort uppror mot de italienska sjömännen och förklarat sig självständig, samtidigt kom korsriddare tågande till Venedig från Europas alla hörn. Venedig hade på beställning byggt korsriddarna en väldig flotta, som skulle skeppa dem över till Egypten. Där skulle de angripa det muslimska kalifatets centrum och tvinga muhammedanerna att lämna över Jerusalem. Problemet var att korsriddarna inte kunde betala för alla dessa skepp, och Venedigs nittioåriga blinda ledare Duce Dondolo var ovillig att lämna ifrån sig flottan gratis. Så för att betala av sin skuld till Venedig, gick korsriddarna med på att återta Zara och gick till attack mot den kristna staden. Efter att korsriddarna hade krossat motståndet här i Zara och våldfört sig på dess befolkning, fattades beslutet att övervintra här i Zara. Det var under den vintern som det Byzantinska Rikets nyligen avsatta Kejsare Isaac II Angelos kom seglandes in i hamnen här i Zara. Han hade avsatts och fått sina ögon utbrända av sin bror och kom nu med ett erbjudande som inte korsriddarna kunde säga nej till. Om de hjälpte honom återta sin tron i Konstantinopel skulle det Byzantinska Riket ge korståget sitt fulla stöd och kanske viktigare, Angelos i sin position som den ortodoxa kyrkans överhuvud skulle gå med på att återförena de katolska och ortodoxa kyrkorna och acceptera Påven som kristendomens världsliga ledare. Så när korsriddarna seglade från Zara var det inte för att återta Jerusalem från muslimerna, utan för att belägra den ortodoxa världens centrum i Konstantinopel. När korsriddarna accepterade den avsatta kejsarens erbjudande så drogs de in i Byzantiums oförståeliga palatsintriger, under belägringen av Konstantinopel som följde kom det Bysantinska Riket att byta kejsare så många gånger att jag tappade räkningen senaste jag läste om korståget. Kejsare ströps, fick sina ögon utbrända eller flydde från staden, men ingen av dem var villig att uppfylla de löften som Angelos hade givit korsriddarna och därigenom få slut på belägringen. Inte ens Angelos själv när han kort återigen utnämndes till Kejsare.

När Konstantinopel tillslut föll till korsriddarna var det första gången fienden hade tagit sig igenom de tredubbla murarna som hade skyddat staden i tusen år. Medan resten av Europa hade förfallit hade Rom levt vidare innanför Konstantinopels murar. I Konstantinopen fanns fortfarande fungerande akvedukter som försörjde stadens offentliga bad med rent vatten, ett enormt bibliotek som bevarade antikens kunskapsarv och till och med den romerska senaten bevarad. Staden repade sig aldrig efter den förstörelsen som följde korsriddarnas hämnd. Det Konstantinopel som 200 år senare föll till turkarna kunde inte mäta sig med det Konstantinopel som korsriddarna plundrade och brände. Om man enbart ser på befolkningssiffrorna ser man att befolkningen föll från en halv miljon till endast femtiotusen och låg kvar däromkring när den turkiska sultanen Mhemed II:s arme intog staden. Korstågen hade börjat med den beundransvärda målet att försvara Konstantinopel och det kristna Mellanöstern från de expansionistiska krafterna som araberna och turkarnas konvertering till Islam hade släppt lös. Istället slutade det fjärde korståget med Konstantinopels förstörelse och lämnade därmed Europa öppet för angrepp. När jag vandrade runt längs hamnen i Zadar kunde jag inte låta bli att tänka på hur världen hade sett ut om korsriddarnas ledare här i Zadar hade tackat nej till att blanda sig i Byzantiums inre angelägenheter och istället seglat med sin arme till Kairo. Om Konstantinopel hade skonats hade kanske staden kunnat stå emot turkarnas senare angrepp. Med Konstantinopels strategiska läge skulle då hela Balkanhalvön ha sluppit hundratals år av osmansk dominans, med den ekonomiska och kulturella stagnation som detta förde med sig.