Sarajevo I

Bosnien har historiskt sett legat precis på gränsen mellan öst och väst. Dess tre befolkningsgrupper, bosnienmuslimerna, serberna och kroaterna är alla sydslaver, talar alla serbokroatiska och ser likadana ut, men de är formade av tre distinkta civilisationer och imperium. Serberna av den bysantinska ortodoxa civilisationen, bosnierna av den osmanska muslimska civilisationen och kroaterna av den habsburgska katolska civilisationen. Varje imperium som har inkorporerat Bosnien har fört med sig sin egen kultur och religion, utan att rensa bort kvarlevorna av de imperium som kom före. Detta har skapat djupt splittrat land, splittringar som under nittiotalet kom att resultera i den värsta etniska rensningen Europa upplevt sedan andra världskriget. Som den brittiska aristokraten Rebecca West skrev om Bosnien när hon mellan världskrigen besökte Sarajevo, ”I hate the corpses of empires, they stink as nothing else”.

Flygplatsen, tunnlar och kidnappningar

Det roliga med att landa på Sarajevos flygplats var att jag redan där kunde koppla vad såg till landets historia, då flygplatsen spelade en betydelsefull roll under Bosnienkriget. Under kriget kontrollerades Sarajevos stadskärna av bosnierna, samtidigt som de rundliggande förorterna var under serbisk kontroll. Serberna kunde därför skära av Sarajevos kontakt med resten av landet och i effekt svälta ut sarajevoborna, samtidigt som deras artilleri och krypskyttar terroriserade staden. Belägringen varade i hela tre år och är världens längsta belägring. Anledningen att bosnierna kunde stå ut så länge, var att flygplatsen under var under FN-kontroll. Det var inte så att det flögs in stora mängder FN-bistånd, även om detta hände någon gång ibland när serberna bestämde sig för att inte beskjuta landningsbanan. Det var inte heller så att det mest nödvändiga för sarajevobornas överlevnad, vapen och ammunition, flögs in, då Bosnien var under ett FN-vapenembargo. Utan genom att gräva en kilometer lång tunnel under den FN-kontrollerade flygplatsen, ut till de bosnienkontrollerade områdena utanför staden, lyckades bosnierna smuggla in vad staden behövde för att överleva.
Det var också härifrån Sarajevos flygplats som serberna kidnappade Bosniens första president Izetbegovic. Det här hände innan FN hade tagit kontroll över flygplatsen, då den bosniska presidenten hade kallats till ett EU-sponsrat fredssamtal. När han sen flög tillbaka till Sarajevo så informerade den alltid lika hjälpsamma serbiska militären hans FN-eskort, som väntande på flygplatsen, att planet var försenat och de kunde åka tillbaka till sitt hotell. Så när president Izetbegovic landade, så var det istället den serbiska militären där och väntande på honom. Han kom senare att bytas i ett fångutbyte med bosnierna mot en hög serbisk general. Jag gillar den här historien då den illustrerar nittiotalets Sarajevos laglösa vilda western karaktär och FNs totala inkompetens under hela Bosnienkriget.

Skottet i Sarajevo och vägen till mitt hotell

Svarta handen var en hemlig serbnationalistisk organisation, med kopplingar till den Serbiska militären, som på tiotalet strävade efter att ena Serbien med dess serbbebodda närområden, inte helt olikt vad Milosevic försökte åstadkomma 80 år senare. Det var den Svarta Handens mord av den Habsburgska ärkehertigen Franz Ferdinand här i Sarajevo, som utlöste första världskriget. Tiotalsmiljoner döda senare fick Svarta Handen som de ville när segermakterna enade Jugoslavien under den serbiska kungafamiljen, så terrorattacken som populärt brukar kallas Skottet i Sarajevo kan sägas ha varit mycket lyckad.
Roligt nog var vägen till mitt hotell, precis samma väg som ärkehertigens bil körde minuterna innan han och hans gravida fru mördades. Så när jag promenerade till mitt hotell, kunde jag samtidigt med hjälp av lite fantasi följa händelseförloppet som ledde upp till mordet. Först följde jag gatan där den först konspiratören väntade med laddat vapen men av feghet valde att ej agera, likaså konspiratör nummer två, därefter kom jag till korsningen där den första attacken ägde rum. Konspiratör nummer tre kastade här en bomb mot bilen men den studsade bort och istället skadade ett tjugotal åskådare. Det var först i nästa korsning som Österrikes kronprins mötte sitt slut, efter att ha svängt av huvudvägen var det här av en ren slump som hertigparet körde förbi en fjärde konspiratör, som avlossade sitt vapen och dödade både ärkehertigen och hertiginnan. Härifrån platsen där första världskriget började kunde jag nu också se mitt hotell, ett stenkast bort. Platsen för mordet är idag utmärkt med en kort text på en husvägg, monumentet som tidigare stod här har tagits bort då landets etniska grupper inte kan komma överens om det är ärkehertigen som borde sörjas eller om det är lönnmördaren som borde hedras.

Jag kan erkänna att jag valde just detta hotell på grund av dess historiskt betydelsefulla läge. Ett annat alternativ jag övervägde, var det smått legendariska Sarajevo Holiday Inn, där alla utländska krigskorrespondenter bodde under Bosnienkriget. Att bo på hotell i Sarajevo är väldigt billigt, stadens lyxigaste femstjärniga hotell, det nybyggda glaskomplexet Radon Plaza Hotel som bland annat har en egen ambulans, kostar bara 500kr natten. Det går även att bo på vandrarhem för så lite som 50kr natten. Nu när lågprisbolagen också har börjat flyga till Sarajevo, kan man flyga tur och retur för en dryg tusenlapp.