Sarajevo II

När jag kom till mitt hotel i Sarajevo och började prata med hotelreceptionisten, fick jag veta att det hade varit våldsamma demonstrationer i staden kvällen innan. Den här gången verkar det inte ha haft någonting att göra med etniska spänningar, något ovanligt för Bosnien, utan istället ska det ha varit den höga arbetslösheten och landets utbredda fattigdomen som motiverat demonstranterna. Presidentbyggnaden hade satts ibrand av demonstranterna tillsammans med två officiella bilar, polisen hade svarat med gummikulor. Senare på dagen var jag, tillsammans med halva Sarajevo, och fotade den brandskadade presidentbyggnaden. Jag antar att fattigdom är ett relativt koncept, då alla som hade kommit för att beskåda förstörelsen hade moderna smartphones att fota med. Det var inte bara privatpersoner som var där utan flera nyhetsteam var också på plats. Allmänt fick jag intrycket att folk här var mer nyfikna än upprörda.

Från den brandskadade presidentbyggnaden fortsatte jag till de vackra turkiska kvarteren, vars bebyggelse kändes direkt tagen från Anatolien. Den här orientaliska omgivningen skiftade naturligt mitt fokus från Sarajevos moderna problem till dess rika historia. Mitt bland de turkiska trähusen ligger som en symbol för österrikisk imperialism, Sarajevos gamla stadshus. En byggnad som är så tysk att den engelska aristokraten Rebecca West beskriver den som "stuffed with beer and sausages down to its toes". Roligt nog har EU valt att betala för restaureringen av just den här byggnaden, med sin koppling till det tyska folkets kolonialisering av Balkan. Jag fortsatte sedan in på innegården till en av kvarterens flera vackra moskéer.

Hitlers muslimer

Det var utanför moskéer som den här magnifika byggnaden som unga muslimer runt om i Sarajevo rekryterades till nazistpartiets privata arme, Waffen-SS. Idag associeras nazismen med hat mot muslimer, speciellt den svenska nynazismen, men detta är ett relativt nytt fenomen. Hitler var en stor beundrare av Islams militära tradition, det var kanske därför de muslimska bosnierna fick äran att bilda det första icke-tyska SS-förbandet, den trettonde SS bergsdivisionen Handschar. Vars 20 000 medlemmar rekryterades här i Sarajevo av ingen annan än palestiniernas ledare, Stor Muftin av Jerusalem. Stor Muftin stod Hitler så nära att han till och med tilläts besöka tredje rikets koncentrationsläger. De lokala bosniska imamerna hade förbjudit de muslimska ungdomarna från att samarbeta med nazisterna och deras kroatiska allierade, så Hitler vände sig till sin vän Stor Muftin. I sin position som Stor Mufti av Jerusalem var han väktare över stadens heliga platser, hans religiösa auktoritet var därför mycket stor, större än någon bosnisk imam. Det bosniska SS-förbandet han sammankallade, var snart inblandat i en brutal kampanj mot de serbiska partisanerna. Deras inhumana behandling av serber, judar och zigenare kan bara ha ytterligare bidragit till serbernas historiska hat mot bosnienmuslimerna.

Senare på dagen kom en liten pojke fram och började prata med mig. Med de få ord tyska han kunde, gjorde han det klart att jag verkligen borde gå till den katolska katedralen runt hörnet. Jag följde hans råd och när jag kom innanför dörrarna förstod jag varför. Det var söndag och jag var sen till gudstjänsten.

Jugoslaviens Sparta

Katedralen, även den ett minne från den habsburgska tiden, var proppfull med kroater vars katolska religon särskiljer dem från de andra sydslaviskt folken här i Bosnien. Kroaterna har en lång historia, fylld av militarism. När turkarna tog Konstantinopel på fjortonhundratalet och den muslimska erövringen av Europa började, vände sig kroaterna till den Habsburgska monarkin för beskydd. De österrikiska kejsarna omvandlade kroaterna till ett krigarfolk, där alla män från 16 till 60 tjänstgjorde i det militära. Efter turkarna hade drivits tillbaka från sina positioner utanför den habsburgska huvudstaden Wien och gränsen mellan kristendom och Islam stabiliserades, kom Kroatien att utgöra det habsburgska gränslandet till osmanerna. Kroatien i effekt blev en habsburgsk militärbas, som skyddade resten av imperiet från sultanen i Konstantinopel. Under Folkens vår 1848 när Europas folk reste sig mot sina auktoritära monarkier, var det de militaristiska kroaterna, som inte hade något intresse av sådant nonsens, som krossade det Habsburgska imperiets demokrater, liberaler och nationalister. Det var kanske därför Kroatien så naturligt gled in i rollen som en nazistisk slavstat, de ersatte bara en tysk kejsare i Wien med en tysk führer i Berlin. De nu fascistiska kroaterna följde Tysklands exempel och fyllde snabbt sina koncentrationsläger med judar, zigenare och speciellt deras naturliga rivaler serberna. Då deras plan var att mörda en tredjedel av Jugoslavens serber, fördriva en tredjedel och assimilera en tredjedel. Det här är centralt för att förstå det hatet och den rädslan som finns bland Balkans serber för kroaterna. Titos kommuniststyre bara la bara konflikten på is, när Kroatien under nittiotalets början bröt sig fria från Jugoslavien och återinförde den gamla fascistflaggan, så var en konflikt mellan serber och kroater nära oundviklig. Speciellt här i den lilla jugoslaviska republiken Bosnien, där kroaterna och serberna delar samma land. Serbernas rädsla kom att vara en typ av självuppfyllande profetia, när de med våld försökte hålla kvar Bosnien inom det nu serbdominerade Jugoslavien, startade de ett krig som skulle leda till att kroaterna återigen öppnade sina fruktade koncentrationsläger.

Efter gudstjänsten så såg jag på torget utanför katedralen en så kallad Sarajevoros. Ett hål i gatan från en serbisk artilleriattack, ifyllt med röd plast för att skapa vad som ser ut som en pöl med blod. Med gårdagsnattens våldsamma demonstrationer som motivering, bestämmande jag mig för att köpa en flaska slivovitz och spendera kvällen på hotellet med en bra bok. Så här i efterhand kan jag rapportera att det var en väldigt lugn natt i Sarajevo.