Herzegovina

Tidigt på morgonen i Sarajevo hoppade jag på en buss till Herzegovina, den främst kroatiska halvan av Bosnien-Herzegovina. Där kroaterna på nittiotalet hade sin egen republik, Kroatiska Herzeg-Bosnien. Bosnienkriget skildras ofta som en konflikt mellan ortodoxa serber och muslimska bosnier, men de katolska kroaterna var minst lika inblandade. Deras relation till landets muslimer var dock mer komplex, en relation som skiftade från allians, till etnisk rensning och tillbaka igen.

Om Republica Srpska var vackert så var Herzegovina sagolikt. Naturen påminde om den i den serbiska delen av landet, men bergen var mycket högre och täckta med snö, dalarna var djupare och bildade stora insjöar. Om det inte hade varit för NATOs inblandning hade allt det här troligen varit en del av Kroatien idag, då det var Herzeg-Bosniens uttalade mål att återförenas med det kroatiska moderlandet. Förstörelsen här var mer nedtonad och stack inte i ögonen här på samma sätt som i Republica Srpska, kanske då kroaterna och muslimerna slutade kriget som allierade. Jag såg dock nedbrända hus även här i Herzegovina. I en by jag passerade var inte ett enda hus längre stående. Byns invånare hade dock återvänt och bodde nu i husvagnar, utanför ruinerna som tidigare varit deras hem.

Herzegovina var uppenbart mycket rikare än de serbiska områdena jag besökt dagen innan, bebyggelsen på landsbygden här var mer typisk sydeuropeisk. Tack vare sin religon hade bosnienmuslimerna och kroaterna en privilegierad ställning, under det osmanska respektive det habsburgska styret. De katolska österrikarna fråntog aldrig heller muslimerna deras quasi-aristokratiska roll här i Bosnien, när det habsburgska imperiet ersatte det osmanska. Om man lite mer noggrant granskar fotografierna från mordet på Franz Ferdinand, kan man se att den lokala eliten som omger honom alla bär traditionell turkisk klädsel. De ekonomiska reformerna under Titos kommuniststyre saknade den brutalitet, som hade karaktäriserat Maos och Stalins kollektiviseringar och lyckades aldrig helt eliminera landets ekonomiska ojämlikheter. Serbernas beteende under Bosnienkriget var säkerligen delvis motiverat av avundsjuka grundad i denna ekonomiska ojämlikhet, en sorts proletär resning.

Mostar

Min buss tog mig till den lilla medeltida staden Mostar. Vars världskända 1500-tals bro länge har varit en symbol för Jugoslavien, och på senare år Bosnien Herzegovina. Staden delas i två av Neretva floden, men en katolsk och en muslimsk halva. Under kriget belägrades Mostar först av serberna och sedan den muslimska halvan av kroaterna. Jag kunde fortfarande se kulhål i fasaden på Mostars stora moské. När konflikten mellan kroater och muslimer var som värst här i Mostar, sprängde kroaterna stadens älskade bro, då den var en kvarleva från den osmanska tiden. Idag är bron återuppbyggd och lockar återigen turister från hela världen. Den främsta anledning till att jag hade åkt hit till Mostar var att se just den populära bron, men vet inte om jag var så vidare imponerad. En arkitekt eller ingenjör hade kanske bättre kunnat uppskatta bron, då det likt Egyptens pyramider är ett mysterium hur man på 1500-talet kunde bygga den här typen av bågformad bro.

Utöver bron förstördes under Bosnienkriget många av stadens religösa byggnader, där bland Franciskanordens kloster här i Mostar. Jag besökte det återuppbyggda klostret och dess nya kyrka måste vara bland de största katolska kyrkor jag sett. Det känns som om kroaterna verkligen hade någonting att bevisa här, och byggde sin nya kyrkan så stor som bara möjligt.

Dalmatien

Mostars gamla delar känns som en medeltida italiensk stad och är helt annorlunda än Sarajevos gamla delar, med sin turkiska atmosfär. Något som är fullt naturligt, då Mostar ligger bara några kilometer från den dalmatiska kusten, och är om inte geografiskt så absolut kulturellt en del av Dalmatien. Kroatien har en ganska udda geografisk form, med en lång smal svans, som utgör vad som annars skulle vara den bosniska kusten. Det är den här svansen som historiskt har kallats för Dalmatien, med kända resmål så som Split och Dubrovnik. Tillskillnad från resten av Kroatien, som blev en del av det Habsburgska riket redan på 1500-talet, blev Dalmatien inte österrikiskt förrän efter Napoleonkrigen på 1800-talet. Innan dess var Dalmatien en del av Venedigs handelsimperium och Herzegovina utgjorde de rika hamnstädernas inland.

Detta är förklaringen till Mostars italienska karaktär och närheten till Dalmatien är svaret på frågan varför det finns så mycket kroater i Herzegovina. Venedigs historiska koppling till Dalmatien är även roten till Italiens inblandning i de två världskrigen. Italien gick med i första världskriget för att återta den smala kustremsan, vilket de såg som en förlorad provins. Fascismens uppkomst i Italien var på många sätt en reaktion på Amerikas vägran att efter första världskriget ge dem den dalmatiska kusten. Speciellt habegäret efter den dalmatiska staden Fiume, spelar en central roll i fascismens tidiga historia. Detta "svek" från de allierades sida, kan sägas ha drivit Italien till att i andra världskriget ta sin plats som en av axelmakterna.

När jag på kvällen kom tillbaka till Sarajevo, från min Herzegovinaresa och svängde in på gatan där den österrikiske kronprinsens konvoj attackerades. Så möttes jag av en tät konvoj med bilar, vissa med Vatikanens flagga på huven, andra anonyma Mercedes. Jag märkte att jag stod nästan exakt på platsen där Gavrilo Princip stod, när han hundra år tidigare avlossade sitt vapen mot en liknande konvoj och startade första världskriget.