Tel Aviv

Jag valde att avsluta min resa i Tel Aviv, både för att det är nära till flygplatsen men också för det kändes alldeles lagom att spendera de sista dagarna på stranden. Tel Aviv har helt fantastiska stränder och de ligger mitt i stan. Man märker att folk här också är vana vid fint väder för när det började regna när jag var på stranden blev Tel Aviv-borna så förvånade att de började tjoa, klappa händer och fota med sina kameratelefoner.

När jag checkade in på mitt hostel blev det snabbt tydligt att jag var den enda heterosexuella personen i min sovsal, kanske i hela byggnaden. Jag kanske inte skulle ha blivit så förvånad då Tel Aviv är känt som Mellanösterns San Francisco och homosexuella kommer från hela världen för att semestra här. Kontrasten till det konservativa och religösa Jerusalem är stor. I Jerusalem hade nästan alla män en kippa på huvudet för att påminna honom om Guds ständiga närvaro, i Tel Aviv var kipporna relativt ovanliga. När jag passerade den amerikanska ambassaden (som har ett väldigt bra läge precis vid stranden) var den Amerikanska flaggan på halv mast efter ännu en dödsskjutning, den här gången i Washington DC. Att Ambassaden ligger här i Tel Aviv och inte i huvudstaden Jerusalem är något kontroversiellt. Med jämna mellanrum har den amerikanska kongressen i snart 20 år med stor majoritet röstat för att flytta ambassaden till Jerusalem och därigenom erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Detta har dock kontinuerligt blockerats av Amerikas presidenter, både demokrater och republikaner, för att inte skada landets relation med arabvärlden. Så ambassadpersonalen har fått behålla sin havsutsikt och möjligheten att ta ett dopp i Medelhavet på lunchen.

Tel Aviv grundades i slutet av 1800-talet av judar som flydde från Europas antisemitism, här vid Medelhavets kust delade de upp öknen mellan sig genom att dra lott med snäckor de hittade på stranden. När nazisterna tog makten i Tyskland och förföljelsen av judar blev värre och värre var Tel Aviv en populär tillflyktsort och staden växte snabbt. Tel Avivs strandpromenad är idag fylld med monument som påminner om de överfulla flyktingskepp som tog sig till Tel Avivs stränder.

Tel Aviv är som sagt en relativt ny stad och har vuxit upp runt den gamla hamnen Jaffa. Tillskillnad från det moderna Tel Aviv med alla sina skyskrapor så liknar Jaffa mer Jerusalems gamla delar. Det var hit korsfararna seglade när de skulle ta sig till Jerusalem och stora delar av Jaffa verkade fortfarande idag tillhöra den katolska kyrkan, med hus för pilgrimer och inte minst Vatikanens ambassad. Många av de palestinier som bodde i flyktinglägret Aida som jag besökte på Västbanken har föräldrar eller farföräldrar som kom just från Jaffa. Under självständighetskriget 1948 så var Jaffas arabiska befolkning i en väldigt hotad ställning, då Jaffa i effekt hade blivit en mindre stadsdel i det judiska metropol som vuxit upp kring den gamla hamnen. Under stridigheterna som följde lämnade många arabiska familjer sina hem för säkerheten i de arab-kontrollerade områdena och Jaffa har varit en källa till konflikt mellan vad som idag kallas israeler och palestinier sedan dess.