Dubrovnik (Ragusa)

Jag har hört flera väl beresta människor beskriva Dubrovnik som världens vackraste resemål. Så jag hade höga förväntningar, när vi efter en dryg vecka av bad och sol i den kroatiska skärgården anlände till Dubrovnik. Staden är kanske mer känd under sitt äldre namn Ragusa. Den slaviska nationalismen ledde dock till namnbyten längs hela den kroatiska kusten, då de gjorde sig av med städernas vackra italienska namn. Ragusas namnbyte är möjligen extra tragiskt så det var helt onödigt, då namnet Ragusa är illyriskt och inte italienskt. Numera är det dock fullt möjligt att staden är mest känd under namnet HBO gav den när de spelade in sitt fantasy drama Game of Thrones här, King's Landing. Oavsett vilket namn staden går under så är den som sagt fantastiskt vacker, med sin medeltida bebyggelse och solblekta tegeltak. Hamnstaden blev under medeltiden snuskigt rik på handel med Orienten och använde sina rikedomar för att anlita Europas främsta arkitekter, skulptörer och konstnärer för att dekorera staden. 

Ragusa som en djupt troende katolskt republik, använde även sin förmögenhet för att fylla stadens kyrkor med några av kristendomens heligaste objekt. I katedralen i Dubrovnik, i ett sidorum fick jag chansen att se en bit av det så kallade Sanna Korset, en bit av det korset som Jesus korsfästes på. Träbiten sitter i mitten av ett större kors, nästan bortglömd i ett hav av över hundra andra reliker. De flesta av den utsmyckade armar och ben från sedan länge döda helgon. Konstigt nog är korset till skillnad från många andra reliker i skattkammaren inte utmärkt, så är något jag troligen hade missat om jag inte visste vad jag skulle titta efter. Det Sanna Korset har länge ansetts ha heliga krafter som gör arméer nära oövervinneliga om det tas med i strid, det följde därför ofta med både korsriddare och bysantinska arméer ut i krig. En övertygelse som troligen kan spåras tillbaka till det korset som uppenbarade sig i himlen för Konstantin tillsammans med order "I detta tecken ska du segra", innan han besegrade Maxentius vid Pons Mulvius och återförenade det Romerska riket. Det fysiska korset återfanns först något senare av Konstantins mor när hon besökte Jerusalem, där hon för övrigt även lokaliserade Jesus grav. En bit av det Sanna Korset finns fortfarande kvar där, i den heliga gravens kyrka i Jerusalem och jag har vid flera tillfällen försökt få se det när jag har varit i Jerusalem. Jag har tyvärr aldrig lyckats så det var spännande att äntligen få se en bit av korset. Det känns dock något underligt att en bit av korset finns här i gamla Ragusa, en stad utan någon speciell religös betydelse. Det Sanna Korsets heliga kraft kommer inte enbart från det faktum att det höll upp Jesus kropp under hans sista timmar, det finns även flera legender om träets heliga ursprung. Enligt en tradition så kom träet till Jesus kors från kunskapens träd, vars frukt ledde till syndafallet och Adam och Evas utvisning från Edens trädgård. Enligt en annan tradition kom träet istället från nådens träd, som Adams son Set planterade vid sin fars grav. Om materialet till Jesus kors antas komma från området kring Jerusalem så stämmer detta ganska bra in med det traditionella uppfattning om att Edens trädgård låg på vad som idag är Tempelberget och att Adam begravdes någonstans utanför Jerusalem. Jag var i skattkammaren och beundrade korset själv, då min kära flickvän blev lätt illamående av alla styckade helgon. Hon var inte heller speciellt förtjust i St. Silvan, vars kropp ligger i ett glasaltare i grannkyrkan. Trotts att det var över ett och ett halvt millenium sedan helgonets död är hans kropp fortfarande i samma skick som när han på 300-talet mördades för sin tro. Detta är ett resultat av en av mina mer morbida fascinationer, det av vetenskapen fortfarande oförklarade miraklet känt som Corpus Incorruptum eller okorrumperbarhet. Fenomenet där vissa helgons kroppar varken stelnar eller ruttnar efter deras död. Det här sista miraklet var länge ett krav från den Katolska kyrkan sida för att en person skulle kunna helgonförklaras och hålls fortfarande upp som ett bevis på att den katolska religionen är den enda sanna tron. 

Uppe i bergen med utsikt över Dubrovnik ligger ett stenfort som Napoleon lämnade efter sig, när Ragusa några år under Napoleonkrigen hörde till Frankrike. Med hjälp av en linbana besökte vi fortet som är en populär turistattraktion, framförallt för dess fantastiska utsikt över Dubrivnok. När vi stod i kö för linbanan undrade jag för mig själv hur många av alla dessa besökare som kände till fortets imponerande historia. När Kroatien 1991 förklarade sig självständigt från Jugoslavien, gick de federala trupperna till attack mot den dalmatiskakusten. Dalmatien utgör Kroatiens långa smala svans och här i Dubrovnik är det bara några kilometer från kusten till den bosniska gränsen. Så staden var ett uppenbart mål för Serbien, som tillsammans med lilla Montenegro var berett att med våld förhindra Jugoslaviens sönderfall. Kroaterna hoppades förgäves att Dubrovniks status som ett världsarv skulle skydda staden, istället visade det sig vara det här gamla fortet som räddade staden. Serberna visste att kontroll över det napoleonska fortet var ett nödvändigt första steg innan Dubrovnik kunde intas. Den federala armen försökte under flera månader få kontroll över fortet men en mindre kroatisk trupp, till största del bestående av volontärer, lyckades mot alla odds hålla fästningen. Det var när serberna insåg att de inte kunde ta fortet som de istället började bombardera Dubrovnik, den delen av belägringen som folk idag minns. När vi dagen därpå promenerade på Dubrovniks massiva murar så blåste det in ett väldigt åskmoln över staden. Med de skarpa smällarna från åskan som studsade mot bergen och med utsikt över hela stan, var det lätt att föreställa sig den serbiska artilleribeskjutningen. Vid varje ingång till Dubrovnik finns kartor som visar skadorna får bombardemanget, men dessa är helt onödiga när man väl kommer upp på muren. Där uppifrån är det uppenbart hur få av de medeltida husen det är som inte har nylagda tegeltak och alltså klarade sig undan belägringen oskadade.